Jäklar vad jag saknar dig & varför i helvetet lurade du på mig att köpa nästan en hel backa Vanilla Coke & Mountin Dew precis innan du drog vidare?*Har backen ståendes här & vet inte riktigt vad jag skall göra av den längre…
Bilden ovan var en av bilderna som tävlade till Årets bild 2010 & jag har lovat Robban att visa den efter hans bortgång. Vi skulle tagit massor av bilder under hela hans kamp, det blev aldrig så, ingen av oss orkade.
Bilden visar tillfället när han berättar att det är över & ger bort sin gitarr i förtidsarv till Robin.
Texten nedan är en ”wall of text” & kanske jag inte kommer ihåg allting rätt men det är i.a.f min sanning som jag kommer ihåg den. Texten är kursiv där det står om bilden ovan:
Robban var den mest bångstyriga personen jag känt, fanns ingen som kunde komma med en dräpande kommentar eller replik som han. Vår historia började för jäkligt länge sedan, kanske någonstans i 12-14års åldern. Sommaren 89 drog jag till staterna andra gången & han kom snart efter, vi missbrukade coca-cola, Dr.Pepper, MrEd, Twilight zone, Bewitched & MTV … Kommer inte riktigt vad vi gjorde förutom att trubbla, lira gitarr, häcka, köra i fel färdriktning mot rödljusen med en merca cab-54, leka rockstjärnor & indianer, försöka lära gångaren Robban åka skateboard… Vi var väl i sanningens ord bägge två ganska bra på att ställa till oreda, tror jag. Mitt bagage inför resan bestod av 2st skateboards, en Tony Hawk och en Santa Cruz som jag fått av min älskade mormor Daisy, utan kläder eller bagage…
Därefter följde ett gäng av år med allt från vilda ungdomspartyn, till arbete på Lion Ferry där vi fått vänner för livet båda två… Vad du hittade på för bus där & på andra ställen orkar jag inte ens avslöja och de sakerna är förhoppningsvis redan för länge sedan preskriberade;)
Dock måste väl ett av ”sälen-äventyren” med vårt kompisgäng nämnas,,,
Vettifan hur du lyckades fly och gömma dig i en snödriva en hel dag & sen dyka upp vid ica-parkering…;) Vi som var med kommer aldrig glömma (finns ju dessutom inspelat på video).
Redan då var du en bångstyrig fan. Åren gick och någonstans när jag var i 25års åldern drog du vidare från Västkusten och påbörjade en karriär inom kock/nöjes-branschen. Har förstått av dina kollegor att du kallades ”starry eyes” mot alla nyanställda och att det var Robbans väg som gällde. Du var den hårdast snubben någonsin på utsidan mot vissa,,,,, men : Vi som kände dig visste att du var snällare än den snällaste.
Någonstans här åkte du på cancer. Var inte med själv då eftersom vi hade tappat en del av kontakten. Du blev fri från den & började köra på igen…
Sen kom den där jävla blodcancern? & här fick vi lite kontakt igen, du kom hit ett par gånger och träffade bla.mina barn för första gången.
Denna cancern var jäkligt tuff mot dig men som sagt: din bångstyrighet…!
Vet ingen som fortfarande orkade fighta mot de oddsen, förstår inte själv hur fan du lyckades komma tillbaka som du gjorde.
I samma veva flyttade du tillbaka till Västkusten & vi började få kontakt igen.
Var många samtal om allt, vi skrattade åt att du blivit gräsallergiker som donatorn av ryggmärgen, Crazy med djävulskt ironiskt roligt på något sätt.
Vi tjatade även om dina Tv-programs idéer om allt från arga illrar till urspårade idéer.
Jag försökte få dig att skriva eftersom du var grymt bra med orden och ville ha dig till att börja frilansa för olika tidningar.
Min brorsa som du försökt adoptera ”alt.dupera” till en värdig mastermind började också hänga med. Mot slutet av denna kampen var det några riktigt minnesvärda utflykter, bla.det misslyckade båtpartyt med Bikini Kill till Ocean som fick avbrytas, hmmm mm.
Blev även några pubrundor där du återsåg hela the ”old Jensen´s” mfl.
På något sätt lyckades du bli frisk igen & du försvann spårlöst…
Plötsligt hamnar jag i en livskris och du kommer knackandes på dörren, fortfarande utmärglad men djävulskt mkt på G. Jag är mitt inne i mitt inferno när vi börjar hänga igen och du blir frisk?.?.?
Du, jag och Robin drar iväg på olika äventyr, bla.en kort Västkusttripp till olika Harry´s. Det slutade med ett pizzastopp i hamnskjulet hos piraten i Torekov, vi drog vi vidare till Gessle´s konstmuseum Tres Hombres där Robin blev förälskad i ett konstverk som han verkligen ville ha.
En sak var djävulskt udda, du hostade en hel del under resan, både jag & Robin fattade att detta inte var bra, Du också fast vi alla försökte förtränga det….
En natt säger du mellan hostattackerna att du vill samla ihop pengar för tavlan som Robin tyckte om för att ge han som minne, både du & jag har onda aningar.
Du bodde några nätter hemma hos mig, ibland var du hostfri men fan, det var jobbigt för dig, även jobbigt för mig då man var nervös för dig då du låg och hostade i soffan. Vi delade som brukligt ett gäng Dr Pepper och pizzor med brorsan.
På sjukan får du först besked att det är dubbelsidig lunginflammation, den ger med sig lite.
Du kommer hem men blir fan inte bättre, Du får senare ett nytt vidrigt besked :
Lungcancer och du kommer hem till mig…
Jag frågar dig direkt om det är GAME OVER ??? Du berättar, jag försöker krama om dig så jävla mkt, Vi sitter sedan länge & pratar. Det är kört, du vill inte detta men du accepterar läget eller vafan säger man? Du hade fått en dom och vi vet inte om det är en vecka, en månad eller ett år kvar att leva.
Vi inser direkt att du är ”fuckad” och det kändes så jävla skönt att vi körde klarspråk från början! Tror faktiskt att det var en av anledningarna till att vi fick en sådan jävla kontakt igen. Du säger att jag inte skall berätta för någon om din hälsa, inte ens för min brorsa som jag dagligen pratar med och delar allt med… Du frågar mig samtidigt om du kan köpa konstverket åt Robin som vi såg på Tres Hombres, jag säger som det är att 40papp för ett okänt namn är ganska mkt pengar…men du ville verkligen göra detta så att han skall få något extra eftersom det var du och han som hade bäst kontakt i din släkt.
Du ber mig i.a.f om att jag skall ordna så att han kommer hem till mig några dagar senare för att du vill snacka med honom här & meddela att det är kört.
Du skall även ge din mest betydande pryl till honom i förtidsarv…
Allt detta berättar du till mig & så får jag inte säga ett ord om det, crazy läge! Jag ringer upp Robin & berättar att du har ngt viktigt att berätta. Ok att Robin är ett pucko av samma rang som mig men han frågar mig direkt om cancern är tillbaka, jag säger att du får berätta själv men han fattar ändå vad som är på g…
När Robin kommer hit vet han att allt är fel men vill inte visa det…
Du berättar, han sitter i min fåtölj på verandan & vägrar tro på att det är helt kört, jag förklarar för honom att du är ”game over” och ”fuckad”, han är helt jävla förstörd.
Du upprepar för honom att det är så, ”game over” men han vill inte tro på det.
Efter ett tag går det in hos honom också fast han ändå inte vill tro det (han hade samma inställning hela vägen tills du drog vidare och du vet att han kan vara lika bångstyrig som dig!)
Du går ut till bilen & hämtar din akustiska Guild-gitarr som betydde så jävla mycket för dig och ger den till Robin, innan du överlämnar den visar du dina skills för en sista gång.
Robin vägrar först att ta emot den men går med på det efter ett tag om han får lämna den här hemma hos mig tills vidare. Du har lämnat ett brev med gitarren.
Efter en stunds kramande, prat & gråt där du bla.röker din första cigg på många, många år så börjar vi skratta åt den helt sjuka och absurda situationen…
Robban, jag måste ge dig detta = Jäklar vad bra du berättade för Robin om detta, tror vi hjälpte varandra i det en hel del, det hade varit ett gäng livskriser och ovanliga vägar samtidigt där för både dig, mig och Robin.
Det var tunga besked att säga till honom. Vet inte hur vi lyckades men jäklar vilken lättnad vi alla kände när vi visste vad som gällde framöver. Du berättade en hel del av alla stories som vi delat med varandra genom åren & en hel del som jag själv aldrig ens hört. Robin var mäkta imponerad av allt som sades och som han inte haft en aning om tidigare& du Robban, det du skrev om i ett av dina sista email = Jag vet & vet att du hade gjort samma sak för honom & mig, jag lovar dig!
Efter detta började en udda resa där vissa dagar/perioder var upp och vissa ner.
Du bodde här några nätter och hemma hos Robin ofta, ibland var du djävulskt svag.
Men tiden gick, veckor blev på något sätt månader och sen t.o.m ett år, det visade sig att det inte var lungcancer utan annan cancer som spridit sig i kroppen bla.över lungorna mm.
Givetvis var du lika rasande bångstyrig som vanligt & irriterade andra om allt från strider om Karins facebook-pizzor till andra onödiga & roliga kamper du tyckte var intressanta att bångstyra dig igenom. (eller planer på att försöka ta banklån på ofantliga summor etc….;)
Jag försökte hela tiden vara neutral & jag tror att du äntligen förstod att det mesta inte biter på mig, du gav helt enkelt upp att bångstyra dig mot mig det sista året fast du försökte ett stort antal gånger ;)
När din kropp och du var som mest trött så slutade du med cellgifter, direkt blev du tillfälligt bättre, det blev lite arbete och jag var helt chockad när du första gången på länge käkade en hel kebab på Charlies eftersom du tidigare inte kunnat äta någonting.
I Vbg bjöd du på mat på ditt gamla arbete Societen. Det var Robin, Carro, Sundin, jag & du för en sista utekväll på stan. Haha, här fick du också veta att jag kallar Madeleine för Silverblue och bedårande (jävla Robin att skvallra)…. Gosh, har jag fått höra det retsamt typ 1000ggn av dig eller mer? hmmmm;)
Det sista vi gjorde när du fortfarande hade din uppåtperiod var att återse några i kompisgänget från förr som nu alla fått barn & samlar vuxenpoäng för fullt.
Du hade inte sett dem sedan du drog från Västkusten. Det var en riktigt trevligt återseende med picnic på Vallarna, du visste att det var jobbigt för mig pga.att mina barn inte var med och jag visste att det var jobbigt för dig att återse alla.
Tror att några i kompisgänget fick nya perspektiv efter samtalen med dig, vi avslutade med att sitta hela kvällen i skateboardparken och bara tjata om allt från djup ångest, panikattacker och din otroliga djävla livskraft. Livet blev inte som man trodde...
Några dagar/veckor senare när jag letade draksten till en bild hände det oväntade,
du lovade att ställa upp på att hitta drakstenen, haha, du som hatar tomtar & troll;)
Finns nog fan ingen som hackat lika mycket på mig och min brorsa : the Retards aka.systrarna Henrikczon (undantaget då Janne & mitt ex) fast du tyckte vi var väldigt sköna puckos (trots att vi diggade filmen trolljägaren)…
Sen kom den där svackan igen, snabbt som fan och hux flux fick man istället träffa dig på sjukhuset i Halmstad…
Jag och brorsan häckade en hel del hos dig & inte ens Dr.Pepper hjälpte (du kunde inte dricka)Vid första besöket dök även Sundin & en annan kompis upp.
Varje gång jag & Robin lämnade dig var jag säker på att det var sista gången, speciellt efter du bett mig via sms att ta med vissa kompisar som du ville ge avsked till…
Robban, du kommer aldrig förstå hur jäkla mycket alla dina mail och sms betydde för mig.
”jag vet att du skall veta vilken jävla klippa du är som stöttar mig som du gör. Jag vet att jag borde varit vid din sida när….(utelämnar lite familjära skrifter;)…..Vi skulle ställt upp men du fick ta hand om allt själv. Nu när du själv har det tufft med dina småtjejer, så finns du där för mig. Helt osjälviskt ger du stöd till mig fast du vet att det troligen kommer sluta illa för mig. Det finns väldigt få killar med ett stort hjärta som du. Du är otrolig Nicke. Tack för att du finns kompis….”
Jag grät på allvar när jag fick några av dem och berättade detta för dig. Seriöst, de finaste och mest betydande mailen jag någonsin fått.
Det var ganska tufft att se dig ha ont på sjukhuset, ett tag önskade jag bara att det skulle vara slut.
Jag ringde Ronni aka.”danskfan” som du föredrar att kalla honom först av alla,han följde med redan dagen efteråt, vid det besöket tyckte jag mig igen se en lite friskare Robban som t.o.m ruckade på bångstyrigheten.
Du pratade nästan ”lite diplomatiskt” och påminde om min livsfilosofi att alla skall vara vänner och att det är så jäkla onödigt med bråk, att vi bara lever en gång mm etc.
Givetvis fick jag fixa snus åt dig. Var ett riktigt långt samtal och besök, mycket från förr togs upp och jag är så jäkla glad över att det blev av. Både för dig och danskfan, jag vet att han betydde väldigt mycket för dig!
Vid nästa besök med kompisar från förr som du ville möta alt. ta avsked ifrån var du ännu piggare, du ville hem igen.
Lasse & Pidde som var med mig & Robin tyckte du såg pigg ut och jag håller med dem.
Du hade fått färg på kinderna, jag började nästan tro att du skulle fixa det en gång till.. Givetvis var snuset slut, denna gång tog jag med mig flera dosor Göteborgs Rape.
Vid mitt & Robins sista besök på sjukhuset dagen innan du fick åka hem var du i psyket helt tillbaka & precis lika retsamt bångstyrig som du brukar vara…
Allt som du sagt vid tidigare besök var nu som bortblåst igen & hela din bångstyrighet glänste som aldrig förr;)
Robin försökte övertyga sig själv om att du fixat det denna gången också och att du nu skulle flytta till Stockholm som du pratade om, även jag trodde kanske lika.
Hjärtat sade något annat...
Detta var den sista gången vi sågs…
Du åkte hem från sjukan, Robin drog till Sthlm, Jag försökte själv koppla bort från allt och åkte iväg med Madde.
På Öland fick jag mig en liten chock. Där på en ica-affär hade de importerat Vanilla Coke & Mountin Dew som vi precis tjatat en hel del om..
Jag köpte några av burkarna de hade & skickade en bild på dem till dig med texten :
Läskigt på Öland.
Du svarade : Köp hela lagret!
Dagen efteråt körda jag & Madde förbi igen och jag köpte resterande av dem för att ge dig.
Jag frågade dig via sms när jag kom hem om jag kunde komma förbi dig & lämna dem?
Du svarade att det var tufft nu med trötthet & ångestattacker. Du hör av dig i veckan Kram. Jag svarade: ring direkt när du pallar, btw: slå en ping när du vill & om du vill tjata en stund.
Du svarade : Jag vet kompis, jag vet :)
Sen var du borta Kompis,,, borta för alltid…. ….
Tror inte att du fattar hur mycket jag saknar dig och din bångstyrighet med pikar på allt.
Allting blev faktiskt riktigt jäkla tomt utan dig här… riktigt jäkla tomt.. .. ..
Kommer att avsluta min text med ngt som bångstyriga du direkt skulle hugga på :
Bedårande Bångstyriga Robban ;) Saknar dig som fan, hela tiden!
Btw: jag & Robin skall hitta den där jäkla drakstenen! (samma draksten som du själv letade efter när du var en pöjk utan att finna) och helt ärligt så skrev du faktiskt i något av de sista mailen (trots ditt hat mot tomtar & troll)
”ok, lovar SKALL hjälpa till att leta upp drakstenen när jag kan stå på benen igen;)”
och du, bångstyriga Robban,
*var fasiken gör jag av backen med Vanilla Coke & Mountin Dew ?
De var ju fan inte ens goda eller i närheten av en Pepsi eller Dr Pepper...
